bryta ige´nom verb bröt brutit, pres. bryter ORDLED: bryt-er i--gen-om SUBST.: genombrytande, genombrytning; genombrott

översvämning innebär att mark tillfälligt kommer under vatten.

meandrande flod, flod med en naturligt utvecklad, kraftigt vindlande strömfåra, som i ideala fall har geometriskt regelbundna kurvor.

borggårdskrisen, konstitutionell konflikt mellan Gustaf V och Karl Staaff som i samband med försvarsstriden och bondetåget i februari 1914 ledde till den liberala ministärens avgång.

fjädrar, specialiserade hudbildningar som förekommer endast hos fåglar och som därför är en av de viktigaste karaktärerna för denna klass.

genombrottsdal, dal som sträcker sig från lägre landområden uppströms genom ett högre bergsparti till lägre liggande landområden nedströms.

kris, psykologisk kris, svår situation, reaktionen på en livssituation där individens tidigare erfarenheter inte är tillräckliga för att hen ska kunna bemästra situationen utan ett betydande psykiskt lidande.

första världskriget, krig 1914–18 mellan å ena sidan Tyskland och Österrike–Ungern, till vilka även Turkiet och Bulgarien anslöt sig (centralmakterna) och å andra sidan Frankrike, Ryssland och Storbritannien (trippelententen) jämte Serbien samt senare Japan, Italien, Rumänien och USA jämte ett mycket stort antal andra stater.

köldbrygga, konstruktionsdetalj i byggnad där ett material med dålig värmeisolering bryter av ett material med god värmeisolering, t.ex. där ett betongbjälklag bryter igenom en isolerande yttervägg och kragar ut som en balkong.

new criticism, nykritik, en litteraturteoretisk och litteraturkritisk riktning som utvecklades i Storbritannien och USA under 1920- och 1930-talen, för att under 1940- och 1950-talen bryta igenom i akademiska sammanhang.